MELLIE

Tiden förändrar oss. Om ett, två eller tio år är saker annorlunda. En gång var man röd men nu är man blå. En gång hade man håret permanentat, men nu är det omodernt. En gång var man kär, men kärleken är för länge sedan glömd. Tiden förändrar oss. Vi blir kanske klokare med tiden, men tiden får oss även att glömma. Vi glömmer bort glädjen, sorgen och kärleken. Vi glömmer nog hur vi en gång såg på framtiden, vilka drömmar och mål vi hade; att vi såg på framtiden med en optimism, en tro att världen var under våra fötter och vi hade alla möjligheter. Tiden sägs läka alla sår, men tiden kan även göra oss bittra. Och om vi är sådana som inte glömmer, då får vi även leva med smärtan att minnas.

Det är konstigt det där, hur vi förändras. Vissa tillfällen i livet vill man bara frysa och ha kvar. Men det vore att inte leva. Man måste gå vidare. Och försöka släppa det man lämnat bakom sig.

Det är svårt för mig att ha tro på livet och alla de drömmar jag har för framtiden, för jag vet ju att allt hela tiden förändras. Det jag en gång så gärna velat ha, som jag strävat efter och tillslut fått, blir med tiden gammalt och ointressant, som ett nyköpt klädesplagg som används flitigt och blir nopprig och tappar formen. Så är det med allt. Alla vill alltid ha mer, vi vill ha annat. Det är vad som driver oss framåt, men det kanske även är det som får oss att sluta uppskatta vad vi har i nuet.

Det är vår personliga strävan efter egen lycka och framgång som gör att vi så många gånger lämnar den villa, volvo och vovve som vi en gång så helhjärtat trott skulle vara det vi behövde för att få ett komplett liv, för att istället försöka uppnå våra egna mål. För kanske leder inrutade mönster till missnöje och tristess. Men varför ser vi alltid till vår egen lycka? Varför sätter vi oss själva framför de människor som faktiskt ofta älskar oss mer än vi älskar oss själva? Varför är vi så jävla egoistiska i vårt tankesätt? Vi kanske aldrig kommer bli lyckliga. Men i vår strävan efter personlig lycka kan vi ofta komma att såra de människor som egentligen är vår riktiga lyckokälla.

Det finns saker i mitt liv som ibland gör mig ledsen. Men det finns mer saker som gör mig glad. Jag är inte olycklig eller missnöjd just nu, men sådant som behöver få komma ut tar sin form på dessa sidor. Mitt mål är att alla ska vara glada när tillräkligt tid har gått så att de sår som bildas har fått läkas.
Jag tror att tid är det enda vi behöver just nu.

Vad har hänt? Inget är sig likt längre, så mkt förändringar sker, känner mig totalt lost nuförtiden:s
Falskhet, mörker och hoppet om människor finns liksom inte längre kvar, allafall hoppas jag det blir förändringar snart, allafall från min sida är de redan på gång, känns mycket bra =)

Har  inte skrivit på ett tag, men har haft mkt att göra, jobbat hela veckan sen har det hänt lite tråkiga saker med som gjort att jag inte fått någon energi till att skriva.

Fattar inte att sommaren redan är här, midsommar nästa vecka och regnet bara öser ner, som det brukar göra runt denna tid. Har lite planer men berättar mer om dom senare, nu ska jag vila lite innan jag börjar jobba inatt. Ta hand om er. Kram


Gamla goda tider